Jag driver ett litet arkitektkontor på en liten ö i Östersjön. Varje dag åker jag till kontoret för att jobba tillsammans med mina kolleger, som liksom mej själv är migranter. Jag tänker ibland tillbaks på våra samtal och minns saker som vi pratat om – vad människor ifrån Palermo skulle tycka om ålänningarnas förkärlek för att bo ensligt ute i skogen, om vikten av att alltid tänka positivt och om Rwandas natursköna huvudstad Kigali där många restaurangägare väljer att bygga murar mot utsikten. Mer än en gång har jag slagits av hur våra olika bakgrunder slår igenom och hur detta ibland kan hjälpa mej att se saker på ett lite nytt sätt.

Min ö är egentligen en del av ett skärgårdslandskap med tusentals öar och med en levande historia som sträcker sej långt tillbaka i tiden. Jag har efterhand kommit att betrakta mej som modernist i den meningen att jag tolkar begreppet som bara ett sätt att tänka, och inte alls som en stilyttring. Mycket riktigt handlar diskussionerna på kontoret ganska ofta också om hur vi ska förhålla oss till landskapet och om hur vi ska kunna utveckla vår byggnadstradition.

För mej är det inte bara ett yrke att vara arkitekt utan detta är något som aldrig riktigt lämnar mej, och som jag hela tiden är stolt över. Ibland när jag tittar på våra gamla hus upplever jag att jag lär mej saker om hur det var när huset byggdes; om dess ägare, om den tidens samhälle och framförallt om hur den tänkte som bestämde hur huset skulle utformas och bli att se ut. Det fascinerar mej hur arkitekturen kan etablera en kommunikation med gångna tider.

I vår utställning har vi valt att visa vårt projekt som vi kallar för Welcome Home, och som har sin bakgrund i att vår ö under de senaste decennierna har berikats så att numera mer än en tredjedel av befolkningen består av personer som är födda någon annan stans. Vi är intresserade av att få veta hur inflytandet av de många nya språken, kulturerna och levnadsmönstren kan tänkas komma att påverka livet på vår ö?

För att försöka ta reda på detta har vi utvecklat Snigelhuset som i grunden är till för att vanligt folk ska kunna skaffa sej och äga sin bostad på sina egna villkor. Huset kan ändras med tiden vartefter som de boende lever sina liv och vartefter deras behov och möjligheter förändras. Och när man vill flytta så går det bra att göra precis som snigeln och ta sitt hus eller sitt rum med sej.

Vi tar fasta på att arkitektur egentligen handlar om kommunikation mellan människor och vi vill gärna att du kommer med i vårt experiment genom att bygga dej ditt eget Snigelhus på vår modell av en bit av den åländska skärgården. För detta kommer du att behöva visa mod, eftersom vi tror att vi i ditt hus kommer att kunna se vem du egentligen är. Åtminstone om du är en eremit eller en som är rädd för ensamheten, en som vågar lita på andra människor eller en som behöver murar omkring sej, ödmjuk eller arrogant, och kanske vi också kommer att kunna se vad du innerst inne tänker om pengar och makt? Även om du är bara en av många individer så har du likafullt ett inflytande på samhället du lever i, och därför ber vi om din hjälp för att ta reda på mer om hur livet på vår ö kommer att vara i framtiden. Vi vill helt enkelt lyssna till vad arkitekturen har att berätta för oss om kommande tider.

Omgivningen

Winter calmness on Åland av Jeremic Slavoljub